enlitendelavdagen

Tänk om man kunde spara känslor på en skiva för att känna de senare, om och om igen. På samma sätt som fysiska minnen sparas på papper i form av fotografin.
Allt man kommer ihåg av känslor är minnen av minnen hur det kändes. Men de går aldrig riktigt återupplevas. Fast det går iof inte helt och fullt med de fysiska heller.
Men när alla känslor är avlägsna vill man på något sätt plocka fram dem igen.

Vackert ute nu. Iallafall när man håller blicken högt och är selektiv. Frostbelagda, solbelysta träd. Precis som det ska se ut på vintern. Fast egentligen ska man komma ut ur stan för att det ska vara något att se. Just nu domineras träden av asfalt, betong och smutsig snö.
Asfalten och betongen gör sig bra på sommaren, på vintern är den bara tragisk. Vad gäller snön behöver jag väl ändå inget säga?

Jag har några tvångsmässiga grejer jag alltid gör. Eller åtminstone oftast gör.
Garderobsdörren ska alltid vara stängd när jag ska sova. Killen där inne kan inte komma ut när den är stängd. På dagen får den däremot vara öppen. Tror inte han gillar ljus. Jag brukar också tända lampan direkt igen när jag släckt den. Skulle det vara någon som gömmer sig i skuggan är de dumma nog att visa komma fram så snart det blir mörkt.
Dagtid är det nog bara A-brunnar jag undviker. Men när jag väl råkar trampa på någon gör jag ingenting åt det.
Har du några tvångsmässiga beteenden?