enlitendelavdagen

För två helger sen hade jag min syster och mamma på besök. Vad som då hände var bland annat att mitt sovrum möblerades om. Till det bättre ska jag börja med att säga. Dock så fylldes en hylla på väggen med böcker. En såndär hylla som man inte ser hur den sitter uppe, ex lack på ikea. Jag har två problem med denna. Första är att den suttit där sedan jag flyttade in och det är den förra ägaren av lägenheten som satt upp den. Andra är att min säng står precis under den. Första jag gjorde var att dra ut sängen ungefär en halvmeter från väggen för säkerhets skull. Nu har det ju dock gått två veckor och jag borde kanske lite på den? 

Bäst före datumet på mina IKEA glas har uppenbarligen kommit och gått. Nu har de börjat spricka ett efter ett. Senaste sprack precis fyllt med mjölk. Den sista mjölken jag hade hemma. En långsam spricka. Jag stod orörlig kvar. Sen var det plötsligt mjölk över halva köksgolvet. Men jag gråter inte över spilld mjölk. Däremot var det grymt tråkigt att torka upp. 

Jag svek våren. Men i ärlighetens namn hade den svikit mig först. Idag lämnade jag en solig och torr stad och åkte 6 mil norrut med tåget. Kom fram till ett vinterlandskap och snöstorm. 

Så har man klätt av sig för våren. Skorna blir lättare, jackan tunnare. Men knappt hinner man göra det innan vintern kommer tillbaka. Idag när jag var ute och gick en sväng, långt borta i tankar och musik, upptäckte jag plötsligt att det snöat ett tag och att marken åter var vit. Det känns som ett svek mot våren att klä på sig varmare igen. Mer snö och minusgrader att vänta i ytterliggare två dagar. Kan bara hoppas att jag kommer ut på andra sidan med fingrar, tår och öron i behåll.

Hon sa hon lever för döden. Att utan den finns ingenting kvar. Ändå säger glöden i ögonen att hon redan nu lever mer än de flesta. Ett öppet hjärta.

Då jag inte kan tro på era sanningar tynger svaren bara ner mig.
Ibland är det bäst att bara låta bli.

Igår hörde jag rykten om en vår på väg. Trodde för en liten stund att det kanske kunde vara sant. När jag någon timme senare kom ut från min föreläsning snöade det för fullt. Så mycket med den våren.
När jag var ute nyss kände jag doften av sommaren. Grillad T-bensstek. Det må så vara sommaren av tidigt 90tal men ändå sommaren. Fast den gick jag åtminstone inte på. Att jag just då gick förbi en pizzeria var ganska avslöjande.