enlitendelavdagen

Det var en stor humla där på biblioteket. Han förde en desperat kamp för att komma ut i det fria. En kamp mot fönster som inte går öppna och långt till närmsta dörr. Tillslut verkade det som han gav upp och kröp ner bakom ett element. För att dö antagligen. Tyckte synd om honom men kunde inte med att krypa runt på golvet eller flytta omkring på växter för att komma åt honom. Dessutom hade jag inget att fånga honom i. 

Svängde förbi ett solarieställe på hemvägen. Solen var fortfarande framme så det kändes lite fel men jag orkade inte ge mig ut på stan igen. Fast det blev inget sola för mig då. Lika många människor i kö för att sola som det fanns solarium, så jag vände hemåt. Två timmar senare började det regna så jag cyklade tillbaka. Då var det tomt. Springer alla iväg för att sola i solarium så fort solen är framme för att det ska se ut som man varit ute o solat? För att kläderna man bär när det är sol ute kräver att man är brunbränd? Eller är det bara en massa stressade studenter som inte hinner gå ut o sola på riktigt? 

Själv är jag bara lat. 

Gick till mataffären för att komma bort från pluggandet en stund. Eller det tänkta pluggandet. Kom inte på något jag behövde köpa så det blev en B&J och en 200g chokladkaka. Tyckte det såg lite för dåligt ut så jag plockade åt mig ett mjölkpaket också. 

Hade tänkte komma igång med springandet. Det har gått sådär. Var ute i fredags eller nåt sånt förrförra veckan vilket slutade med att jag varit förkyld fram tills i lördags. Igår kändes det helt okej så då blev det lite fotboll vilket har gjort att jag idag hostar som en galning. Med och utan resultat. Man borde kanske stänga in sig i ett mörkt rum och bara kolla på film o spela tv-spel. Förslitningar i tummarna och tillslut säkert endel bristsjukdomar. Men ett tag får man nog vara frisk iallafall. 

Detta inlägg kan kallas för utfyllnad. 

Annars har jag större delen av våren kämpat mig igenom 'Blonde' av Joyce Carol Oates. En roman/uppdiktad biografi/fantasifullt porträtt om Marilyn Monroe. Ganska bra, spännande och intressant. Men den ville aldrig ta slut. 

Såg en ramsned chihuahua när jag var ute och gick innan. Båda benparen rörde sig framåt men det bakre var några centimeter till vänster om det främre vilket gjorde att hela kroppen var sned i förhållande till vilket håll den gick åt. Minst sagt komiskt. Fast å andra sidan är chihuahuor komiska även i vanliga fall. 

När jag tog upp husnyckel ur fickan hoppade jag till som en liten flicka över en svart tråd som jag för ett kort ögonblick trodde var en spindel. Lyckligtvis var det ingen som såg mig. 

Har hört att fobier går att bota ganska enkelt med KBT. Men jag skulle inte vilja kalla det en fobi. Mer en brist på kärlek till de äckliga små krypen. Dessutom högst adekvat då det ju faktiskt finns giftspindlar där ute. Kanske inte här i Sverige men här ska jag ju inte hänga vareviga dag tills solen går ner. 

Bloggen ska förresten bli vit igen. Så snart jag bara har tid över. Svart är helt enkelt för dystert. Dessutom ska jag också slänga in alla gamla inlägg, återigen när jag har tid över. Det känns så inkomplett just nu.